 |
    |
I wiccanska ritualer brukar man använda en mängd olika redskap. Somliga används av nästan alla wiccaner i varenda ritual, medan andra bara förekommer vid vissa tillfällen. Om du vill veta mer om hur redskapen används i ritualer, titta under länken Ritualer här till vänster.
Man läser ibland att man egentligen inte behöver några redskap alls för att utföra ritualer eller utöva magi. Det är på sätt och vis sant. Det går jättebra att utöva magi helt utan redskap, åtminstone om man har en viss erfarenhet och vet hur man ska göra. Men de kan underlätta det rituella arbetet en hel del, liksom alla andra hjälpmedel som samarbetar för att förstärka upplevelsen. Ju fler handlingar och intryck man kan använda för att förstärka upplevelsen i en ritual, desto effektivare kommer man att bli. Ju fler sinnen som via inre och yttre påverkan kan få hjälp att koncentrera sig på det magiska syftet, desto bättre kommer man att lyckas. Redskapen kan därför hjälpa till en hel del på vägen, särskilt om man är nybörjare.
Det här innebär dock inte att det första man som nybörjare ska göra är att lägga flera tusen kronor på den snyggaste athame man kan hitta. Bättre är i så fall att börja med de redskap man tycker verkar mest nödvändiga och skaffa enkla och tillfälliga varianter av dessa tills man vet vad man verkligen vill ha. I stället för den där juvelbesatta athamen kan man kanske själv tillverka en stav av en lämplig pinne man hittar i skogen. Så småningom finner man de redskap man känner sig bekväm med, och det är ingen idé att stressa.
Olika wiccaner förhåller sig olika till sina redskap. En del behandlar dem som vilka prylar som helst, och använder kanske en kökskniv som athame. Andra ser till att hålla redskapen noga undanstoppade för att ingen annan ska vidröra dem, och använder dem endast till ritualändamål.
Själv tycker jag det finns en poäng i att ha särskilda föremål som man bara använder just i ritualer. Eftersom det rituella sammanhanget bör vara något avskilt från den vanliga vardagen för att ge största möjliga fokus, så förstärks detta ytterligare av att redskapen inte heller har något med vardagen att göra. Beroende på hur man ser på magi kan man också anse att ett redskap laddas genom användning. Om jag har min alldeles personliga athame som jag kastat cirkeln med otaliga gånger kommer det att gå lättare för varje gång. Då vill jag kanske inte att andra håller på och plockar med den. Oavsett vilket synsätt man väljer är huvudsaken att man är konsekvent. Vill du inte att folk ska ta i din athame ska du inte heller låta den ligga framme helt öppet.
Hur man får tag på redskapen varierar också. En del kan man göra själv, och på så sätt blir de också mer personliga. Man kan lägga in sin egen energi och avsikt i redskapen medan man tillverkar dem. Andra är kanske enklare att köpa, nya eller begagnade. Värt att tänka på om man köper ett begagnat redskap är vad det kan ha använts till tidigare. Kommer det att påverka användandet? En bajonett som använts i krig kanske inte är det allra bästa alternativet som athame, oavsett hur mycket man renar den först. Det här beror förstås på i hur hög grad man anser att tidigare händelser kan sätta spår i ett föremål.
Det är vanligt att man inviger och renar ett nytt redskap. Detta görs då i en ritual där man först renar verktyget på det sätt man tycker passar, för att bli av med alla energier som kan tänkas hänga kvar vid det och förbereda det för sitt nya syfte. Sedan binder man verktyget till sig själv, fyller det med sin energi och ”talar om för det” vad det ska användas till.
Vissa redskap är som sagt mer grundläggande än andra. Bägare, athame eller stav, utrustning för renande med elementen och givetvis altare är saker som i princip alla wiccaner använder. Andra redskap används bara av vissa, och en del används bara vid vissa ritualer.
Ditt altare är fokus i din ritual. Det är här du vänder dig till gudarna, det är här de flesta redskapen ligger och det är härifrån många av ritualhandlingarna utgår.
Ett altare kan vara i princip vilken något så när plan yta som helst. Vid en utomhusritual är det kanske en sten eller stubbe, eller helt enkelt en duk utbredd på marken. Inomhus kan det vara allt från en hylla på väggen till ett stadigt ekbord.
Inomhus kan man dessutom både har fasta och tillfälliga altare. Kanske har du en diskret liten hylla med några små gudinne- och gudsstatyetter och lite rökelse uppsatt alltid, och tar fram ett större bord när det är dags för ritual. Det beror dels på hur gott om plats man har och hur pass öppen man vill vara med sin religion inför gäster och vänner.
Både det fasta och det tillfälliga altaret brukar ofta placeras i norr. I ritualer kan man också ha det i cirkelns mitt. En del wiccaner placerar det i olika riktningar beroende på vad ritualen handlar om. Men givetvis bör man ställa det där man själv tycker det fungerar bäst, och särskilt när det gäller ett fast altare beror det ju också på hur rummet i övrigt ser ut.
Man kan ha ett bord som bara används just som altare, även om det inte alltid står framme. Då kan det finnas en poäng i att också se till att det inte används till annat, och att folk exempelvis inte ställer sina kaffekoppar på det. Eller så har man bara ett litet bord, vilket som helst, som är altare just bara vid ritualer. Det som då gör det till ett altare är att man just vid det tillfället ser det som ett altare, och behandlar det som ett sådant.
Om man inte har ett altare med en riktigt fin yta som man verkligen vill se brukar man täcka det med en altarduk. Antingen har man speciella altardukar som bara används till detta, eller så hittar man helt enkelt en vanlig duk som passar. Att variera altarduken är ett bra sätt att anpassa altaret efter ritualen. Vid en Midsommarritual vill man kanske ha en grön duk, vid Midvinter en svart, och vid Fullmåne en vit. Utgå från dina egna associationer.
Utöver de tillbehör som alltid ligger där kan man också gärna dekorera altaret med blommor, löv, grenar, snäckor, fjädrar, prydnader eller vad man nu tycker passar till den aktuella ritualen. Alla dessa saker hjälper till att förstärka upplevelsen man vill uppnå, och skapa en mer fullständig helhet.
Förutom redskapen brukar man på altaret ha föremål som direkt representerar Gudinnan och Guden, och ibland även andra, namngivna gudomar. Det kan vara tydligt föreställande statyetter, eller mer symboliska föremål. Som gudinnesymbol kan man exempelvis använda en snäcka, och som gudssymbol ett litet hjorthorn. Utgå från vad du själv tycker passar.
Man kan också låta enbart ett par ljus visa på Gudinnans och Gudens närvaro, och dessa tänds då lämpligen i samband med att man åkallar dem.
Bägaren är det redskap som framför allt representerar Gudinnan. Det kopplas också till elementet vatten. I bägaren häller man den dryck man vill använda i ritualen, och den används tillsammans med athamen både när vin och kakor ska välsignas och i den ”symboliska” Stora Riten, som gestaltar Gudinnans och Gudens förening. Bägaren kan vara allt från en enkel keramikmugg till en utsmyckad silverpokal.
(Först en liten parentes om uttal. Athame brukar uttalas på lite olika sätt. I engelskspråkiga länder säger de flesta ”ath-AM-ay” eller ”ATH-a-may”. I Sverige verkar de flesta säga ”atha-ME”, med betoning på ”ME”, vars ”e” uttalas som i ”se”. Eller så säger man ”atta-ME”, med hårt ”t” i stället för läspande ”th”.)
Athamen det redskap som framför allt representerar Guden, och den förknippas antingen med elementet eld eller luft. Den är en kniv eller dolk, traditionellt tveeggad och med ett svart handtag. Man använder den inte för att fysiskt skära i saker, utan för att med viljans hjälp rikta magisk energi i ritualen, exempelvis när man kastar cirkeln. Den används också tillsammans med bägaren när vin och kakor ska välsignas och i den ”symboliska” Stora Riten, som gestaltar Gudinnans och Gudens förening.
Somliga föredrar ändå att ha athamen skarpslipad, medan andra anser att den ska vara oskarp. Man också kan ha en speciell kniv för att fysiskt skära i saker. Denna kan då ha vitt handtag, och kallas ”bolline”.
Svärdet är ett redskap som i princip fyller samma funktion som athamen när det gäller energiriktande. Det är kanske vanligare att man i covensammanhang har ett gemensamt svärd för att kasta cirkeln och liknande, medan alla har en personlig athame för andra handlingar.
Athamen brukar anses som en wiccans viktigaste och mest personliga redskap, och det är också den man brukar vara mest noggrann med att inte låta andra hantera utan direkt tillåtelse.
Om man vill ha en traditionell, tveeggad athame kan det vara ganska svårt att hitta, särskilt om man inte har så gott om pengar. Men det finns en del butiker på nätet och man kan leta på ställen som säljer kopior av medeltida vapen eller tillbehör för levande rollspel. Eller helt enkelt använda någon annan kniv som man trivs med.
Staven kan också användas för exakt samma syften.
Staven representerar också Guden, och förknippas likaså med antingen elementet luft eller eld. Den används till samma handlingar som athamen. Längden kan varieras beroende på vad man trivs med. En traditionell längd är från ägarens armbåge till fingertopparna. Man kan också ha en stav som snarare har storleken av en ordentlig vandringsstav.
Staven är oftast gjord av trä, kan vara målad eller ristad med olika tecken och utsmyckningar, och kan ha stenar fästade i ändarna. Välj material utifrån vad du finner lämpligt och se till att utforma den efter din egen personlighet och utifrån ditt rituella syfte.
Pentagrammet eller pentakeln är ett redskap som förknippas med Gudinnan, och med elementet jord. Det är ett av de redskap som inte används i lika stor utsträckning som exempelvis athame och bägare, och förmodligen det direkt riktningskopplade redskap som används minst.
Pentagrammet är en rund skiva, vanligtvis i trä, sten, keramik eller metall, med ett inristat eller målat pentagram, en femuddig stjärna med en ring omkring. Det används dels vid renandet av salt och vatten innan dessa i sin tur används för att rena cirkeln, om man gör på det viset. Dessutom kan det användas då man laddar föremål med energi, eller för att samla upp ”överbliven” energi i cirkeln.
Förutom att rökelsen används i renandet så är den en viktig stämningsskapande del i ritualen. Den gör att även doftsinnet uppfattar att vi befinner oss i en ritualsituation, avskild från vardagen.
Man kan använda olika sorters rökelse, i pinn- eller konform, eller lös. Pinnarna och konerna har fördelen att de är enkla att hantera och ta med sig. Nackdelen är att de ofta alla luktar på ungefär samma sätt, just som… rökelsepinnar, helt enkelt.
Själv föredrar jag lös rökelse, som bränns på små lättantändliga kolbitar, som man kan skaffa i välsorterade esoteriska butiker. Det finns färdiga rökelser att köpa, men en av fördelarna med just lös rökelse är att man själv kan blanda den av passande örter, träslag och kådor. På så sätt kan man enkelt anpassa rökelsen efter ritualen, och efter sitt eventuella magiska syfte.
Två bra tips; Se till att hitta rökelsekol av god kvalitet, som inte luktar svavel och sprätter när det brinner. Och se till att blanda en hyfsad andel av någon kåda (exempelvis frankincense) i rökelsen, eftersom enbart örter kan ge en ganska tjock rök.
Till rökelsekolet behöver du någon form av rökelsekar. Kolet blir mycket hett, så det är viktigt att kärlet är isolerande. En liten keramikskål med sand fungerar bra. Till själva rökelsen kan det också vara fint med en lite behållare.
Rökelse och kol representerar tillsammans elementen luft och eld på altaret. Om man använder pinnrökelse kan man lägga till ett ljus för att representera eld.
Vatten och salt används i renandet av cirkeln, och representerar elementen vatten och jord på altaret. De förvaras i varsin liten behållare, och vid renandet brukar lite av saltet blandas i vattnet, som sedan stänks på det som ska renas. De bägge behållarna kan du välja helt efter egen smak.
Kitteln är ett redskap som inte används så ofta. Den är relaterad till Gudinnan, och kan ses som kopplad både till elementen vatten och jord. Om man lagar till rituella och magiska brygder är en kittel lämplig, förutsatt att man har möjlighet att faktiskt koka saker i den. Mer vanligt är kanske att man använder den att elda eller tända ljus i, bränna saker, eller vid spådom.
En kittel är vanligen gjord i gjutjärn eller koppar, och är nog lättast att hitta på loppmarknader och second-handbutiker.
Kvasten är också ett mer sällan använt redskap. Det kan ses som en symbol för både Gudinnan och Guden förenade, och kan användas till renande. Exempelvis kan man sopa cirkeln med den under ritualens förberedandefas. Vid en handfästning (wiccanskt bröllop) brukar paret efter att ha förenats hoppa över kvasten, som ligger på marken, för att markera början på sitt nya liv tillsammans.
Ljusen kanske inte direkt kan betraktas som redskap, men de har flera viktiga funktioner i ritualen. De är stämningsskapande. Levande ljus är mycket bättre än elektriska lampor för att åstadkomma den dämpade och fokuserade atmosfär som vi vill ha för att tydligt avskilja ritualen från vardagen.
De kan användas för att markera riktningar, gudomar eller handlingar. Man kan ha ljus i de fyra väderstrecken, och tända dem när man öppnar riktningarna. Man kan låta olika gudomar representeras av ljus på altaret. Man kan tända ljus för att markjera något man gjort eller ska göra i ritualen.
Ljusen kan också användas som hjälpmedel för magi. Ljusmagi är en ofta använd metod som det finns gott om information om, både på nätet och i böcker.
Man kan lägga ut sina föremål på altaret på olika sätt. Det är vanligt att man placerar gudinnesymbolen till vänster och gudssymbolen till höger, och på så sätt får en gudinne- och en gudssida av altaret. Ljus för respektive gudom ställs i så fall likadant. Bägaren, pentagrammet och athamen eller staven brukar placeras centralt.
Redskapen för renande, rökelse, kol eller ljus, vatten och salt, kan gärna placeras utifrån de riktningar de förknippas med, det vill säga mer eller mindre i öster, söder, väster och norr på altaret, eller bara i förhållande till varandra. Om man har svärd, kittel, kvast eller en längre stav läggs de med fördel nedanför altaret på grund av sin storlek.
Man ordnar dekorationer, extra ljus och annat man vill använda som det känns bra kring övriga redskap. Tänk helt enkelt igenom vad du själv tycker verkar vettigt.
Som sagt, redskapen, särskilt vissa av dem, har definitivt en funktion och spelar oftast en viktig roll i det wiccanska ritualarbetet. Det innebär inte att man måste skaffa sig en fullständig uppsättning av de perfekta redskapen så fort man bestämmer sig för att man vill bli wiccan. Ta det lugnt, fundera och känn efter vad du behöver, och ta det hela ett steg i taget.
Om jag skulle räkna upp de allra viktigaste sakerna skulle de vara;
• själva altaret, permanent eller tillfälligt
• någon form av gudinne- och gudssymbol
• bägare
• athame eller stav
• rökelse, kol eller ljus, vatten, salt
Sedan finns det förstås en massa andra saker som kan vara bra att ha vid en ritual. Om man ska göra om ritualrummet lite kan man behöva tyger att täcka över möbler med. Extra rökelsekol, ljus och tändstickor är alltid bra, och diverse ljusstakar. Dessutom den rekvisita som kan behövas vid ett visst högtidsfirande och allt man kan tänkas vilja ha till dekoration. Det är också vanligt med särskilda smycken som man bara bär under ritualen.
